Elbilarna och katalysatorns framtid

Rena elbilar har ingen förbränningsmotor och därmed ingen katalysator. I takt med att nybilsförsäljningen ställer om väcker det en rimlig fråga för alla som äger eller handlar med katalysatorer: vad händer med värdet när tekniken fasas ut? Svaret är mindre dramatiskt än man kan tro, och för dig som funderar på att sälja är slutsatsen tydligare än prognoserna. Här är de tre krafterna som formar marknaden, och vad de betyder i praktiken för den som sitter på en säljbar del i dag.

Omställningen tar tid, flottan rullar länge

Nybilsförsäljningen är en sak, fordonsflottan en annan. En bil som säljs i dag rullar ofta i femton till tjugo år, och Sveriges flotta består av miljontals bilar med förbränningsmotor som kommer att köras, servas, krocka och skrotas under lång tid framöver. Varje sådan bil bär en katalysator, och hybriderna, som är en stor del av omställningens mellansteg, bär katalysatorer med särskilt högt ädelmetallinnehåll, se sidan om de dyraste katalysatorerna.

För marknaden betyder det att flödet av uttjänta katalysatorer inte upphör med elbilsförsäljningen, det fortsätter i decennier, drivet av precis de skrotningar, krockar och byten som alltid genererat delarna. Uppköparledet lever på det flödet, inte på nybilsstatistiken.

Hybridernas mellanspel

Omställningens mellansteg är på sitt sätt katalysatorns storhetstid. Hybrider och laddhybrider behöver katalysatorer med extra hög ädelmetallhalt, eftersom förbränningsmotorn startar och stannar ofta och reningen måste fungera även innan katalysatorn nått arbetstemperatur. Ju fler hybrider som säljs på vägen mot eldrift, desto fler metallrika katalysatorer kommer så småningom ut i återvinningsflödet. För uppköparledet betyder det att de mest värdefulla delarna, hybridkatalysatorerna, blir vanligare i flödet under många år framöver, inte ovanligare.

Vad händer med metallpriserna?

Här blir det mer osäkert, och ärligast är att säga det rakt ut: metallkursernas framtid går inte att förutsäga. Två motverkande krafter är dock synliga redan i dag. Efterfrågan från nya katalysatorer minskar på sikt när färre förbränningsmotorer byggs, vilket pressar priserna nedåt. Samtidigt används platinagruppens metaller i annan teknik, inklusive delar av vätgas- och elektronikindustrin, och gruvutbudet är trögt och koncentrerat till få länder, vilket håller emot. Var balansen landar avgör kurserna, se dagens metallpriser för nuläget.

Historien ger också en läxa i ödmjukhet: rodiumkursen har genom åren både mångdubblats och fallit kraftigt inom loppet av enstaka år, och få såg rörelserna komma. Den som säger sig veta var priserna står om tio år vet mer än marknaden själv.

Återvinningen blir viktigare, inte mindre viktig

En sak pekar entydigt uppåt: återvinningens roll. När gruvbrytningens kalkyl försvagas och kraven på cirkulära materialflöden skärps blir de katalysatorer som redan finns i omlopp en allt viktigare metallkälla. Varje uttjänt katalysator är i praktiken ett litet metallförråd, och infrastrukturen för att ta vara på det, från uppköpare till raffinaderi, är byggd och fungerar, se vad som händer vid återvinningen.

Vad betyder det för dig som ska sälja?

• Vänta inte på en bättre framtid. Det finns inget som säger att en katalysator blir mer värd av att ligga i garaget, och kursrisken går åt båda håll. En del som ändå ska säljas säljs bäst när beslutet är fattat, till jämförda bud, se jämförelseguiden.
• Ädelmetallerna behåller sitt egenvärde. Oavsett teknikskifte är platina, palladium och rodium eftertraktade industrimetaller. Katalysatorn som produkt fasas ut, innehållet gör det inte.
• Marknaden finns kvar länge. Uppköparledet lever på flottans storlek, inte nybilsförsäljningen. Den som säljer om fem eller tio år kommer fortfarande att hitta köpare, men till då rådande kurser.

Vanliga frågor om framtiden